För ett år sen upplevde vi något fantastiskt. Något som skulle förändra våra liv för alltid. Jag tog ett graviditetstest och stickan visade ett plus!
Kunde inte tro att det va sant även fast mensen va sen, jag mådde illa och kissade hela tiden. Läste instruktionerna om och om igen, men skallen va tom och händerna skakade. Va det verkligen sant?! Gick till Eddie och visade honom och sa chockat: Du får läsa, jag tror jag är gravid!
Vilken fantastisk lycka! Ett barn växte i mig, världens finaste lilla liv som vi hade skapat!
Sen kom alla tankar... Är vi redo för detta, kan jag ta hand om ett barn, ska jag verkligen bli mamma?
Och modersinstinkten lockade igång snabbt, snälla låt inget hända, låt oss få ett friskt barn.
Nu när vi har vår älskade son hos oss förstår jag ännu mer hur det känns att vilja skydda sitt barn från allt ont. Kärleken är obeskrivligt stark och jag kan bli alldeles gråtfärdig när jag ser i hans vackra ögon. Är du min??!
Tänk att jag får vara den person som uppfostrar, tröstar och alltid finns där för detta lilla mirakel!
För ett år sen, när jag såg det där plusset, då blev jag mamma!
hamnade på din blogg av en slump. Fick se att vi födde samma dag :)
SvaraRaderaÅh så fantastiskt!!
SvaraRaderaUnderbart, verkligen!
Härligt :D Jag kollade i går för ett år sen :) Men hade ändå lite svårt o tro på det. Var rädd att något skulle hända ända fram till ultraljudet.
SvaraRaderaHa det så bra!
kram Maria & Sixten
åhh så underbar den känslan är, får rysningar då ja läser <3
SvaraRaderaJa det har du rätt i, redan då blev man mamma! Det var ju bara SÅ häftigt att se det där plusset... Eller plussEN, jag var tvungen att ta ett till test :P
SvaraRaderaVad fint du skrev, jag får nästan tårar i ögonen... Det var en omtumlande tid, då när man försökte inse att ett liv växte där i magen!
Förresten tror jag att jag också röstar på den tapeten med rött i... vilken har ni valt? :)
SvaraRaderaUnderbart! I söndags var det ett år sen jag fick se tre (!) klara plus : ) Att livet kan förändras så fort alltså!
SvaraRaderaåh det är ju så underbart.
SvaraRadera1 juli var det exakt ett år sen jag plusade och jag kunde inte ens kolla på min dotter utan o gråta. haha! <3
Va de planerat? Hur tärffades ni? Kul med en liten historia!
SvaraRadera